Jag ställer mig ofta frågan om vart världen är på väg och varför världen inte är bättre. Jag ställer mig frågor kring hur vi kan ha ett rasistisk parti i riksdagen - vilka ständigt tycks växa, varför vi fortfarande har ojämställdhet och varför fler människor inte gör något. Jag ställer mig frågan om när samhället blev en sådan hård plats att leva i och varför vi inte gör mer för att förändra det.
Idag tänker jag inte fokusera på att lösa alla världens problem, i stället kommer jag ägna mig åt det jag gör bäst och det är att vara förbannad. Idag riktar jag det särskilt åt det ständiga försöket att tysta kvinnor i debatten och tron om att det är ok att hota om våld, aktivt trycka ner och rent utsagt bete sig som as.
Detta är inget nytt, utan något som sker dagligen, något som praktiskt taget alla kvinnor jag känner utsatts för på ett eller annat sätt. Idag belystes detta i Uppdrag granskning genom ett högst nödvändigt inslag, men som vanligt lika chockerande att det är vad som krävs för att många ska se det hela. Det är en verklighet som inte går att missa om fler bara tittade och slutade ignorera alla problem som finns i dagens samhälle.
Jag förstår att det tydligen kommer som en chock för många att kvinnor också har åsiker, för tydligen är det det mest provocerande som finns. Så provocerande att det är ok att hota om våld, förnedring och ond bråd död. Jag är så in i helskotta trött på mansherraväldet som existerar och som fortsätter tillåta att kvinnor behandlas sämre, att kvinnor ska behöva utstå sådan här behandling och att kvinnor ska ta det lugnt, vara tystare och inte kasta sig in i debatter. Det här är inte ett kvinnoproblem där det är något som vi ska lösa för att få till ett ändrat beteende, det här är något som alla måste arbeta för att förändra. Det handlar inte om att vi, vi kvinnor, ska ändra något, det handlar om att alla ska sluta bete sig på ett respektlöst och tanklöst sätt, att vi ska respektera varandra och bara sluta vara arslen.
