Påskförvirring

Jag känner mig sådär allmänt dålig på att uppdatera den här bloggen, men livet är något för fullt för att hitta något meningsfullt att skriva om. Fokus för tillfället är att få ordning på min C-uppsats. Den ska bli fantastisk och den ska bli färdig fort. Det här med att ha fullt upp medför att C-uppsatsen inte kan få styra mitt liv i 10 veckor, utan snarare fyra veckor, varav en har gått.

På SöderS är det sådär lagom kaosigt för tillfället. Mina alla uppdrag tar tid och det är massor att göra med dem. Någonstans måste jag prioritera och hitta balansen för hur jag ska ro dem i hamn. Det kommer gå bra, men jag är något nervös, då jag för tillfället varken hittar motivationen eller tiden.

Påsken går förbi mig i en rasande fart och jag har fått chansen att umgås med min mamma, som jag inte sett sedan hastigast i julas. Det har varit väldigt trevligt och vi har mest myst runt i Stockholm. Hon åkte hem idag och samtidigt som det är tråkigt är det också väldigt skönt att få återgå till livet och allt som måste göras.

Spretigheten är total. Det är så jag är idag. Någonstans är kontentan jag vill komma fram till, och också anledningen till varför jag började skriva det här inlägget, att jag saknar alldeles för många. Kom tillbaka till Stockholm nu och sluta härja runt i hela världen!

Framtiden och engagemanget

Idag kom det, beskedet alla väntat på - valberedningens förslag till SFS presidium 11/12.

Det är med glädje som jag finner mig förordad till ordförande för denna organisation som jag håller kär och med ett syfte som är av en sådan vikt för Sverige. Ett uppdrag för SFS skulle betyda väldigt mycket för mig, då jag skulle få axla ett uppdrag som jag verkligen brinner för och där jag känner att jag skulle kunna åstadkomma mycket nytta.

Sveriges studenter är också Sveriges framtid, något som ofta tycks gå politikerna förbi, och som så ofta särbehandlas på ett negativt sätt. Det finns mycket att ändra på och mycket att förbättra och jag hoppas få bidra med vad jag kan för detta.

Ännu är inget klart och den mest spännande perioden kommer nu, för nu kommer medlemskårerna säga sitt om vilka de anser mest lämpade för uppdraget. Jag ser fram emot denna tid och ska göra vad som står i min makt för att få medlemmarnas förtroende.

Den 13-15 maj avgörs det och Örebro is the place to be.

Utbildningsfrågornas ständiga schism

Kvalitet i utbildningen är alltid en aktuell fråga som engagerar, lyfts fram som viktigt, men på något sätt också lyckas skapa förvirring. Inom akademin så råder det en stor oenighet kring vad som ska och inte ska definieras som kvalitetsmått. Det tycks nämligen finnas någon idé om att kvalitet är något större, något abstrakt och något som är inte är mätbart.

Studenterna inom högskolan är inte eniga om vad kvalitet är, men ändå finns det en något mer gemensam bild om vad som anses vara kvalitetsaspekter inom utbildningen. Något som ofta lyfts fram är studenternas kontakt med lärarna, det handlar om lärarledd tid, men också en god avvägning mellan eget arbete, arbetsbelastning och tid för reflektion. Viktigt är också pedagogiken och möjligheten att ta till sig den undervisning som ges samt utbildningens användbarhet. Alla dessa aspekter viktiga för den enskilde studenten och dess möjlighet att sätta sin utbildning i en kontext.

Idag sitter jag på möte med Södertörns högskolas fakultetsnämnd. Idag diskuterar vi högskolans vision, eller ja, strategier för utbildning och forskning. Just denna problematik lyfts upp här och oenigheten mellan disciplinerna är stor. Detta är problematiskt då det är svårt att få fram en gemensam strategi om vi inte gemensamt kan komma fram till definitioner av vissa begrepp. Detta är något som Södertörns högskola ofta tampas med, och det är säkerligen inte något som skiljer sig från andra lärosäten, men det är problematisk. Kan vi inte enas internt, hur ska vi då kunna förmedla en gemensam bild till regeringen och därigenom få en högskola som får de resurser som krävs för att hålla hög kvalitet?