Revanschen

På lördag, då smäller det. På lördag så är det revansch som gäller på miljöekonomitentan. På lördag så är det dags att visa vart skåpet ska stå. För kom igen, snälla miljöekonomi, kan vi inte vara lite vänner just nu och se till så att det här kommer gå sådär löjligt bra som jag gillar? Jag vet att du kan.

Som en rusande berg och dalbana.

Nu, nu drar allt igång. Vissa kallar det helvetet, jag bara njuter.

I Studentkårsvärlden så går allt i cykler. Vissa perioder är det dött och andra, är som nu, en berg och dalbana i saker att göra. Stort som smått. Nu ska planeringen för nästa verksamhetsår ske, nu ska alla nya rekryteras, nu ska allt administrativt fixas, nu ska alla nödvändiga fester genomföras, nu ska allt det som inte hunnits med tidigare hinnas med. Det är fint. Fint som bara den. Kärlek.

Den outgrundliga framtiden

Det är mycket nu, men det är det väl i och för sig alltid med mig. Det är min grej, att ligga på gränsen till utbrändhet, galenskap och apati. Någonstans är det det som driver mig. Att ha mycket att göra föder mitt engagemang och det utvecklas och det vill ha mer. Mitt engagemang, hetsätaren, som aldrig får nog.

Mitt engagemang i kår- och studentvärlden är nog det bästa som jag någonsin tagit mig för. Jag har lärt mig otroligt mycket, växt som människa, gjort skillnad, haft ofantligt roligt och inte minst så har jag fått fantastiska vänner.

Till sommaren så är det planerat som så att jag ska ta ut min examen, min alldeles egna kandidatexamen i miljövetenskap. Tre års studier till ända, fem år inom akademien och studentvärlden. Det är inte konstigt att det får en att fundera. Vad kommer sen? Vad ska jag ta mig för? Vad vill jag?...

Är jag klar?